Infatuation

Min faster har alltså fått en hjärntumör. Som tur är så är de flesta hjärntumörer godartade. Hon böjade känna sig dålig för ett tag sen, svimmade och så, och eftersom man känner sin egen kropp bäst så fortsatte hon gå till läkare fast de sa att det inte var något fel på henne. Efter några besök så hittade de en tumör på 5 cm. Nu i veckan ska hon gå på undersökning och kolla upp om den är godartad eller inte. Men läkarna trodde iaf att det satt utanpå hjärnan och är isf "lätt" att ta bort. Och det måste den vara.

Min faster är den mest underbara människan i hela världen! Hon pratar aldrig illa om någon, hon hjälper alla hela tiden och hon var den enda av alla syskonen som tog hand om min farfar tills han dog, åven om hans aldrig vart någon bra pappa till henne. Jag var mycket hos henne när jag var mindre, sov där 1-2 nätter i veckan och hon har alltid varit den bästa ur sin familj. Den här tumören måste vara godartad och den måste vara lätt att ta bort! Jag är så trött på att det alltid händer masa dåliga saker i min familj! När ska Karma ge oss våran del av det goda och roliga? Allt som händer i min släkt är bara hemskheter och masa drama. Den person jag älskade mest dog när jag var 12 och sedan dess har hemskheterna bara fortsatt komma... Jag kommer oroa mig för min faster nu tills jag vet att hon blir bättre, men jag kommer inte skriva nåt mer om det i bloggen förrän dess utan försöka koncentrera mig på bra saker.