Infatuation

Idag fick jag ett samtal från Culture care Au pair. För er som inte vet det så planerar jag att åka som Au pair i USA till våren och de ringer ibland för att kolla hur det går med alla papper. Ida (tjejen som ringer) är verkligen världens trevligaste, men hon låter alltid så himla käck när hon ringer. Så käck så jag nästan känner mig skyldig att åka för att inte göra henne ledsen.
Ungefär såhär lät samtalen nyss:

-HEEEJ, det är Ida från Culture care!
-Ja, hej
-Hur är det??
-Jo bra, kom precis hem från jobbet.
-Jasåå, vad kuul! Jag ringde bara för att kolla att det bra med papprena och så.
-Jo jäättebra, jag ska bara fixa 2 referenser till och sedan skickar jag dom.
-OKEEJ, vad BRAA, sedan är det baara att rigna om du har några frågor!!
-Ja tack
-Ok ha det braa! hej dåå!
-Hej hej.

Och så har hon sån där ljus, svängig och ultratjejig röst.


Men vad fan klagar jag för? Jag har tur som får så underbar hjälp istället för nån bitterkärring som skiter i att hjälpa mig över huvudtaget.

Men jag har ju inte bestämt mig än... Det är det som är mitt problem...Papprerna går bra men så fort jag skickat in dom är det ju bestämt. Då får jag åka till sthlm och fixa visum, skaffa värdfamilj och boka flygbiljett. Flytta tvärs över jordklotet och lämna alla. Dock försöker jag få med mig en kompis som är halvt på idén. Jag måste få med henne. Då har jag ju en nära vän med mig och det känns ju då mycket bättre. Annars är ju alla här utan mig och det är fan inte rättvist.